Nu har jag och Åkiz avnjutit en ytterst god middag här på Odensvivägen! Det blev makaroner och köttfärssås tillsammans med champinjoner och fruktsallad till efterrätt! Mätta som as är vi. Men kaffet och teet är igång och Åke ska smälla i sig 2 semlor inom snar framtid.

Det känns hemskt och dramatiskt att jag måste pilla på mina julklappspengar som jag tänkte spara :-( Jag fick idag erfara "nästan-empty-card" så att säga :-( Så jag är väl inte världens gladaste tjej direkt! Men jag klarar mig galant, som vanligt!

Vad väntar nu idag? Antingen en promenad med Slämpiz om hon går med på att gå senare (vilket jag inte tror) eller så slinker jag tillbaka hem till Munkis! :-) Vi får se...

Jag berättade för Åke idag om att naturligt smala människor är lyckligare än andra. Alltså INTE för att dom är smala, utan för att dom kan tänka på andra saker och njuta av livet istället för att tänka på vikt och sådant. Dom äter liksom EN bit kladdkaka och inte hela(som Åke gör) och dom tränar inte ihjäl sig, utan vet precis hur mycket de behöver röra på sig. Om det blir mat över från en middag, gör dom hellre en matlåda än äter fast naveln håller på att spricka. Det var massa sånt där i artikeln, och jag tror det var i Veckorevyn jag läste om det.
Här är iallafall Åkes slutsats och tänkande: "-Om jag går runt en hel dag och är sugen på kladdkaka...Inte fan tar jag en mini bit och är nöjd! Nehedu! Jag äter hela kakan förutom den där minibiten!! Om man är naturligt smal, så har man fan aldrig varit riktigt sugen på något!"

Nu ska jag dricka te och se på medans Åke svullar två semlor på 2 röda! Oj, hon har redan påbörjat den första...