Nu har jag hunnit jobba och åkt hem till Munktorp för att hämta min laddare. Min mobil har varit död ungefär 4 dagar, vilket har varit ganska soft. Inte för att jag är värsta sms:aren eller ringaren, men ändå. Det är ju en stressak att inte vara tillgänglig 24/7 i dagens samhälle. Undrar förresten hur man gjorde innan telefonerna fanns? Alltså, om man skulle boka in en dejt eller något. Satt man där på sin sten hela dagen och väntade på att den andre skulle glida förbi med häst och vagn? Eller skrev man små kärleksbrev och postade med första bästa häst som kom förbi gården och sedan var det bara att hoppas att det kom fram efter 3 månader? Nuförtiden kan man ju surra lite i telefon, lite msn och lite sms innan man träffas. Fan vad pang på det måste ha varit. Man fick göra allt på en och samma dejt istället för att breda ut det på 14 som idag, eftersom att möjligheterna att träffas var ganska små. Eller ett par mil hit och dit gör väl ingenting när man är in love

Ikväll blir det till att kolla på film med Åke. Soft och chill att käka dill? Hörs alltså