Idag är en sådan dag då allt känns en aning tungt. Jag vet inte riktigt varför jag ibland känner så, alltså lite nere i leran så att säga. Det känns lite som att allt bara ligger framför en, men just nu står det stilla. Lite väl stilla? Dessa i-lands funderingar som man inte blir klok på. Har man inget bättre att fundera på, ja då tar man det första bästa och börjar grubbla. Vi har nog en grubblare i oss allesammans.

Just idag grubblar jag över min längtan till December. Om jag längtar så pass mycket som det bara går att längta, så kommer ju strax den dagen då vi ska sticka och dagen vi kommer hem närmar sig också med snabba steg. Jag vill ju inte missa allt som händer mellan nu och sen. Jag tror jag på något sätt stänger av hjärnan fram tills det är dags omedvetet. Kanske tar jag inte vara på tiden lika bra som jag skulle gjort utan resan. Missar jag en viktig del av mitt liv då? jag vill inte missa en enda chans, möjlighet eller ett minne på vägen.

Nu är det strax dags för mig att tömma skallen och krypa ner i sängen för att sova. Imorgon blir det tungt, riktigt tungt.

Sov gottigotti!