Nu är det allvar. Vi har gjort slut! Aldrig mera kommer vi vara tillsammans. Jag är så jävla ledsen, men det är för vårt eget bästa. Allt känns menlöst, men på samma gång skönt. Jag förstod mig aldrig på dig och dina konstiga saker. Du var helt enkelt ingenting för mig. Vi kanske ses någon annan gång i livet och allt blir bra? Jag kanske börjar förstå hur man ska andas rätt under en övning och sträcka upp benet, rakt som en pinne? Det var kul att försöka, men efter ett tag inser man vad som är ens grej ;-) Om ett par år, då förstår jag nog den hela principen..

Kvart i ska jag möta Stemark och vi ska springa runt en bra väg jag för tillfället konstruerar i huvudet. Kanske glida till atleten och anmäla sig till mer skivstång? Vet ej, men...