Äntligen hemma! Eller jag ska kanske inte vara så negativ. Förra månaden kom jag hem vid halv 1-1 från denna förpillade inventering som ger mig extra cash varje månad. Inget att klaga på, men huvudet snurrar efter att ha räknat på fingrarna i 5 timmar. Egentligen skulle jag ha trampat hem ensam i mörkret, för ingen bil kom jag över idag, men jag fick skjuts av Robert tack och lov. Hade jag blivit mördad annars tro? Svar ja. Hänger man så nära "gott gott" stället är risken stor.

Den stora frågan som bollade runt i mitt huvud idag var om mina fingrar var försäkrade efter en timme i frysdisken. Mina fingrisar hade stelnat, tappat känsel och var näst intill blåa. Jag fick ett par vantar med 2 frysar kvar.

Annars då? Träningsschemat börjar döda mig. På lördag är det 24 minuter som gäller. Vill jag dö? En aning. Nej, det ÄR skitjobbigt, men det fenomenalaste är att när döden smyger sig på mellan revbenen och benen inte kan röra sig 1 mm till, ja då är det bara hälften kvar! Wish me luck och joina mig på ringvägen om 8 veckor så ska vi se hur det går.