Det får jag förhoppningsvis göra snart. Eller jag var till jobbet idag och sa att jag gärna vill jobba mycket mera och bli inringd typ hela tiden. En sån sak trodde jag var självklar, men nej? Klart alla vill jobba mycket? Det sämsta och värsta när man arbetslös är att sitta helt ensam när alla andra jobbar och sliter. Människan har nog ett behov av att jobba jobba jobba. Man tappar liksom suget att leva helt och hållet. Det kanske var lökigt som fan i ett par veckor att bara sova, träna lite, kolla massa på tv och bara softa, men sen? Inte konstigt att kändisar som skiter pengar festar och knarkar  dygnet runt. Iofs skulle jag väl ägna mig åt välgörenhet, svampplockning och fiske dygnet runt om jag vore tät, men det är då jag.

Igår drog jag och Nickzor till Väserås för att jag blev sugen på att handla ihjäl mig, vilket jag råkade göra också, men det var jag värd tycker jag allt. Efter 4 timmars klagomål av karln om att fötterna gjorde ont, han var hungrig, kissnödig, hade magont och att han hatade affärer gav jag efter och vi åt en halvljuvlig middag.  Sedan hände det som kanske händer en gång på miljonen. Vi fetlirar minigolf här i Köping och har precis slagit vad om att förloraren gör maten. Vad händer? Det blir exakt på poängen lika. Fyfan! Jag som hade sett framemot en lagad kvällsmat serverad på guldfat fick allt vackert göra hälften. Men det går ju ändå snabbast då ;-)

Snart ska jag hem igen och pussa på min kizzemurv. Hem ljuva hem!