Om 22 ynka dagar har vi ett såkallat jullov. Vettetusan om det kan kallas det, men ändå. Känns som att vi aldrig är i skolan längre. Eller det har varit rätt glest ett par veckor nu. Jobbigt, för då blir iaf jag ruskigt omotiverad och börjar skjuta upp saker :(
Imorse vaknade jag på topp alltså! Drack kaffe, vandrade runt en liten stunde på "stan" och sen var det bara att ta itu med disken. Ikväll blir det kaffe-rep och Anna Anka med PH. Börjar dra ihop sig för henne! Det är drygt 1 månad tills hon försvinner mot USA, utan mig :-( Men jag ska dock inte frukta! 5 månader senare återförenas vi och gör LA osäkert för första gången :-) Hur modigt är det inte på en skala att bara lämna allt och dra vart man nu känner för? Jag älskar att resa iväg, helst 3ggr/år x 4 veckor men inte vara borta i flera år. Sverige är världens bästa land att bo i, tycker jag. Vi kan åka vart vi vill och sedan återvända :-D

Kanske spelar det också en viss roll att jag råkade träffa Nicke när jag just var 17 fagra fyllda och idag råkar vara snart 22 mindre fagra fyllda?

Som sagt, inte flera år borta, men utbytesstudent under 1 termin vore väl något? Åka till Brisbane i Australien och överraska Simona, bara sådär? HAHA, vore sjukaste av de sjuka ideér jag fått under mina år.

Nu närmar sig min middag snart. Blir stekt lax med egengjord potatismos samt wookade grönsaker :-D