Alltså inte vanligt knark utan endorfiner. Så fort jag lämnar gymmet vill jag tillbaka. Jag har blivit galen och vettefan hur detta slutar? Jag vill släpa med mig ett par hantlar och en cykel hem. Jag vill känna hur varenda led värker och lungorna exploderar hela tiden. Det är seriöst något fel på mig. När ett beroende slutar så kommer ett annat. Skjut mig någonstans?!

Jag har även hunnit sträck-läsa Blondinbellas bok Egoboost. Började igår kväll och var klar runt halv 2 inatt. Jag grät som aldrig förr och kände att jag lika gärna kunde ha skrivit boken. Den handlade bla. om första kärleken. Jag kommer ihåg när jag blev dumpad av mitt "livs" kärlek över telefon. Jag ramlade ihop på golvet och kunde inte ens skrika eftersom att tårarna vällde ut och jag fick världens klump i halsen. Hela bröstet vred sig ut och in och jag fick ingen luft. Där låg jag hela natten och var ensamast i världen och var helt övertygad om att mitt liv var slut. Fyfan, även om man kanske kan garva åt det idag så var det så jävla hemskt då. Man överlever ju, men det trodde jag fan inte på när mamma sa det.