För varje dag som går blir det bättre. Jag vill aldrig mer gå tillbaka till beroende av någon form av beroende. Jag längtar så mycket till slutresultatet. Om 3 månader har det gått 7 månader sedan vi började. En sak försvinner, annat kommer till. För varje droppe svett och för varje kroppsdel som gör ont, vet jag att det är så jävla värt det. Så jävla värt att inte vara beroende av något och känna att den ultimata hälsan närmar sig. Jag har allt jag vill ha, förutom det jag strävar efter: den ultimata hälsan. I alldeles för många år har jag plågat mig själv med diverse saker som kroppen (och själen) inte mår bra av. Det har gått tillräckligt lång tid för att jag ska förstå och få perspektiv på det hela. Det viktigaste är att jag nu förstår att jag mår bra nu! Jag kommer må ännu bättre när jag har nått målet. Jag har bara mig själv att förlita mig på, men jag kommer att avslöja varenda steg jag tagit, när jag sitter där och skrattar för mig själv. Dagens ledord är väl något jag kommit underfund med nu när jag kan se saker från två håll: Tro inte att det är lätt, för det är det inte. Tro inte att det går fort, för det gör det inte. Tro inte att det inte kostar, för det gör det. Tro för fan inte att det är något för alla, för det är det inte. Men om det är något man ska tro på, så är det att alla svettdroppar, tårar och blodsmak i munnen är så jävla värt det i slutändan. En sista grej som också känns ganska klychig i detta sammanhang, men vid närmare eftertanke är det väldigt sant: Det som inte dödar, det härdar. Utmana dig själv och ge allt du har, för annars kommer man ingenstans. Klart det tar lång tid, men inte ens Rom byggdes på en natt. När man kommer till insikt med detta, ja då är man en bra bit på vägen och kan meata på uta helvete.