När vet man vad man vill göra med sitt liv? När kommer den där känslan som får en att fullständigt ramla av stolen av förvåning? När ska man egentligen veta vad man ska hänge hela 45 år av sitt liv till? Ska man veta det som 15 åring? Att i princip hela ens framtid hänger på ett val? Kanske inte hela ens liv, men mycket tid kan gå åt till att reparera de val man gjorde under den tiden.

När jag själv skulle välja till gymnasiet hade jag ingen aning om vad valet skulle innebära sisådär 7 år senare. Det enda jag visste var att man efter gymnasiet antingen började jobba eller sökte till olika högskolor och universitet. Punkt. Det var allt jag visste. Vad i hela fridens namn var ord såsom behörighet, validering eller reell kompetens? Kanske var det jag som slarvade med att gå på olika möten och tillställningar som handlade om just detta eller så var det bara något man skulle veta.

Idag kan jag avundas dessa pluggisar som orkade kämpa hela vägen fram. De valde helt enkelt bort supa, röka och hela den där härvan för att istället koncentrera sig på det som var viktigt. Eller var det så? Jag kan aldrig ångra det jag gjorde som yngre, eftersom att det har skapat den människa jag är idag. Kanske hade det varit annorlunda om jag suttit med böckerna vid näsan, det får vi aldrig veta.

Det viktiga att komma ihåg (till de flesta yrken) är att även om du trycker på 1000 högskolepoäng i matematik, historia, företagsekonomi eller rättsvetenskap MEN inte kan öppna munnen, hålla en presentation, göra dig förstådd eller våga stå på dig, ja, då kan du ta dina högskolepoäng och torka dig i röven med dem. För i denna värld värderas social kompetens högre.