Vi hade vår redovisning om Pershyttan och Stripa gruva i Onsdags! Vi har ingenting (förutom lite kvällslektyr) förns på Tisdag! Underbart skönt! Fast tiden blir ju inte ledig precis, utan jag ska hinna tapetsera klart överallt medan Niclas lägger klart allt golv. I denna härva av tapeter och golv ska vi även hinna med att köpa/sätta upp lister i sovrummet så att vi kan hämta vår gigantiska säng. Det enda som jag hittills vet var det ska vara är köksbord, soffa och säng. Samt garderobsdörrar...JAG HATAR INREDNING OCH RENOVERING! Det enda jag egentligen gillar är att det är fint och rent. Men det här med att välja, göra, bestämma, samtycka och fundera kan ta sig någonstans. Jag tror att alla älskar inredning fram tills man står där och inser att ljuset i tunneln är 150 mil längre bort än man trodde. Medan man ska ta sig ur den där jävla tunneln fram till ljuset måste man stanna ibland för att äta, sova, träffa vänner, mata katten osv. osv. Detta innebär alltså att realtiden för dessa 150 mil 10 dubblas ännu en gång.

vad jag är offantligt positiv idag. Jag bara känner det i hela kroppen, eller inte. Jag saknar Niclas, den storde rövaren av Praxair. Konstigt nog är jag lika kär som jag var för snart 5 år sedan. Jag är ju oftast extremt realistisk och trodde väl i början att man kanske skulle övergå till det där vardagliga, lite småtråkiga livet efter ett par år. Men ack vad fel min realistiska sida kunde ha då! Blickar man framåt finns ju en hel drös av äventyr framför fötterna på en. Förstå när man börjar jobba "på riktigt", bygger ett hus, köper fina bilar, förlovar sig, gifter sig, skaffar barn (obs! Inte innan 30!!) och reser till världens alla hörn. Allt detta är ju ett äventyr i sig och en dag hoppas jag att vi kommer dit <3